Kom precis hem från bion, var jag såg 'La môme' elller 'La vie en rose' som den heter här.

Musiken är fantastisk men det vet man ju innan man går och ser filmen. Men nästan lika fantastisk är Marion Cotillard. Hon lyckas att skapa en Piaf som är trovärdig både till beteendet och utseendet. Att filmen sen inte riktigt håller det beror inte på skådespelare, fotografer, make-up , ljus eller något annat förutom regin. Filmen är fragmentarisk och ger ingen helbild av Piaf. Framförallt hoppar den så mycket i tiden att man tror att hennes förhållande med Marcel Cerdan varade i 2 veckor. Visst hon var missbrukare i säkert 15 år, men var hon verkligen en surkärring alltid. I filmen framställs hon som bossig, sur, taskig, rädd och ensam. Men någon gång måste hon har haft en lycklig stund, eller kan ett liv vara så jävligt?

Se den för det är den värd. Om inte annat så är både musiken och Marion Cotillard värda det. Men stanna kvar och vänta på eftertexerna för där finns en av filmens riktiga hjältinnor, hon som är Edith Piafs sångröst. Tyvärr kan jag inte komma ihåg hennes namn. Men det är hon som borde stå överst på listan.

(Marion Cotillard)