Hemlängtan stillad.

Inte för att jag egentligen någonsin har riktig hemlängtan, men ibland är det kul att känna sig svensk. Det är de gånger jag cyklar ut till IKEA och läser alla produktnamnen högt för att folk ska fatta att jag är svensk och tokig. Kanske inte helt sant, tar nog tillbaka det med högläsning - om de tror att jag är knäpp för att jag stryker omkring helt själv på IKEA det är en annan sak.

Idag fick jag i alla fall min hemlängtansstoppare á la Extreme. En riktigt fet semla. Det finns ett svenskt fik på Albert Cuyp med ett obskyra namnet Smörrebröd??

Oavsett vad jag tycker om namnet så var semlan god. Naturligtvis måste den undersökas/hånglas upp innan jag åt den. Vilket fick den holländska publiken som aldrig sett semelhångel tidigare att fundera över min mentala hälsa även utanför det svenska möbelparadiset.