måndag 29 oktober 2007

Trollet får i sig lite för mycket

För ett tag sen var det dags för det företaget jag jobbar på att ha en get-together. Inte vilken som helst, nä vi skulle ut och segla.

Det kanske låter kul och spännande för vissa, själv fick jag kallsvettningar. Inte för att jag tyckte att själva båten eller seglingen per se skulle vara läskig. Nä, det handlade om att vi skulle sova på båten.

Hur fan kommer man på en sån idé? På jobbet har alla så stora egon att de knappt kan vara på samma kontor utan att börja fräsa, backstabba och i allmänhet bete sig på ett sätt som får mig att tänka på 'Les liaisons dangereuses'. Hur kan man tro att det skulle vara en bra idé att stuva alla dessa egon i en båt och låta dem sova ihop i trånga kajutor.

Som en liten passus bara, det finns bara en på jobbet jag skulle uppskatta i en matros-outfit och han kommer nog aldrig att göra mig den stora glädjen.

För att det inte ska bli ett för långt inlägg så kan jag berätta att alla var av samma åsikt och känsla. Så när den först ölen serverades på däck så var det ingen som lät den vänta. Vi seglade på ett tag, vädret var fint, alla var glada förutom D som spydde hela tiden(sjösjuka och inte ölen). Sen blev det dags att laga middag. Jag hade gjort mitt bästa och satt ihop en 4-rätters som vi skulle fixa tillsammans. Det gick fint, vinet flödade, D spydde, vi åt och alla egon verkade kunna ge plats åt varandra.

Trollet var på strålande humör och tittade i kors redan vid förrätten. Men jag tänkte inte så mycket på det. Men mot efterrätten som han skulle göra blev det uppenbart att han inte spottat i glaset. Han somnade ståendes medans han vispade sin sabayonne.

Det kan man ju skratta åt, om det inte var så att han hade sin son på 11 år med sig. Det kan man skratta åt om det inte var så att vi dagen efter hittade 4 tomma rödvinsflaskor bland alla vitvinsflaskor. Det var bara en som drack rött - trollet.

Borde man inte vara död av den promillehalten?

Need I say more?




Powered by ScribeFire.

tisdag 23 oktober 2007

Trollet

Det verkar som en fler och fler lägger ner sina bloggar. De pallar inte mer, har ingen inspiration, det tar för mycket tid, för lite utbyte osv. Själv har jag inte varit så aktiv den senaste tiden. Det är bloggtorka och revision, varför, vad och hur skriver jag undrar jag då. Är det jag som kommer fram eller en annan version en lightversion av mig??

Nu har jag kommit fram till att det kan jag låta bli och tänka på, istället ska jag skriva när jag vill och känner för det Oavsett hur, vad etc. Men det innebär inte att jag ändå måste ha uppslag.

Nu har jag kommit på det! Jag ska skriva om min chef, som jag kallar trollet. Anledingen till det är enkel. Han ser ut som ett troll eller lite som en rentvättad välmående uteliggare. Han är 2 m lång med en rejäl buk, långt hår och ett asläskigt långt (lite) tovigt skägg. Lägg sen till ett par psykotiskt stirrande ögon till det och det faktum att han är helt SKOGSTOKIG.

Så det måste finnas något att berätta om honom som gör att min blogg och mitt bloggande blir mer spännande.

Ett exemple på hur tokig han är:

Trollet kommer gående från andra hållet.
Jag stannar upp för att låta honom gå först, det är ett lite smalare utrymme, han är ju trots allt stor. Då stannar han upp och gör ingen ansats att gå. Nu börjar psykoögonen stirra på mig.

Jag gor en alltmant trevlig ga-du-forst-rorelse med handen.

Da stirrar han pa mig och sen borjar han stampa med fotterna och blir helt lila i huvet. Rusar in pa sitt kontor och slanger igen dorren.

Ok, vad missade jag har!?

Inget - mannen ar helt enkel craaaaaaaaasy.

Det kommer fler historier. Men nu maste jag hitta de tre sista bokstaverna i alfabetet igen.



Powered by ScribeFire.

söndag 21 oktober 2007

En riktig holländare

Efter så många år som jag har bott här känner jag att jag äntligen får göra anspråk på att känna och vara en del av kulturen.

För ett tag sen hittade jag en soffa som jag ville ha och kunde betala. Sex veckor senare skulle jag få komma och hämta den. Visst.

Men det finns två problem i samband med en soffa och mitt hem. Först så stod soffan i en affär som inte ens var i närheten att vara i mitt hood. Så transport.

Sen kommer den alltid lika tradiga grejen att skiten måste hissas upp med rep och dras in genom fönstret. De flesta hollänska trappor är inte byggda att ta med sig något överhuvudtaget upp, allra minst en soffa som är nästan 2,5 meter lång.

En kompis hade lovat att hennes pojkvän skulle hjälpa till med en van, så problem ett var löst.

Trodde jag.

Dan innan ringde jag killen och frågad hur dags vi skulle köra. Och får höra att visst skulle han hjälpa mig OM han kunde.

Först blev jag skitsur och försökte inte ens att tänka på att hitta en lösning, det är liksom viktigare att vara sur.

Sen kom lösningen. En BAKFIETS fick det bli.

Svettig och rädd men hem kom jag med min soffa.

Upp kom den också, tack R,N, R & J.

måndag 15 oktober 2007

Paris på rullskridskor



Inte för att man ser så mycket på bilderna men jag pallar inte leta upp några andra.

Med risk att skita på mig av skräck hängde jag med Paris roller i fredagsnatt. Tror inte att jag någonsin varit så rädd i mitt liv. Tänk dig själv att du har ett par rollerblades som du kan stå på men din förmåga att stanna är kanske inte den bästa.

Lägg sen till ungefär 2000 människor, varav alla verkade kunna göra konstiga trick och hoppa över kravallstaket. Själv kunde jag knappt stå still med mina rollers. Men vad gör man inte för sina vänner. Jag hade gett Janno, mitt ex, resan med skejtandet som födelsedagspresent för han är inne på skejtanden.

Två tunnlar och ett veritabelt berg senare undrade jag mest varför jag överhuvudtaget skulle vara snäll för. Skit i honom och rädda mig själv!

Som tur var började det regna så rundan bröts efter en och en halv timma.

Jag kanske skrek och var allmänt rädd, men det ska nog testas en gång till.


Powered by ScribeFire.

Sent fast det är tidigt

Klockan är inte mer än elva men det känns som mitt i natten.

Är de nu Johannesörten och Rodiolan ska ut ur skåpet?