En riktig holländare

Efter så många år som jag har bott här känner jag att jag äntligen får göra anspråk på att känna och vara en del av kulturen.

För ett tag sen hittade jag en soffa som jag ville ha och kunde betala. Sex veckor senare skulle jag få komma och hämta den. Visst.

Men det finns två problem i samband med en soffa och mitt hem. Först så stod soffan i en affär som inte ens var i närheten att vara i mitt hood. Så transport.

Sen kommer den alltid lika tradiga grejen att skiten måste hissas upp med rep och dras in genom fönstret. De flesta hollänska trappor är inte byggda att ta med sig något överhuvudtaget upp, allra minst en soffa som är nästan 2,5 meter lång.

En kompis hade lovat att hennes pojkvän skulle hjälpa till med en van, så problem ett var löst.

Trodde jag.

Dan innan ringde jag killen och frågad hur dags vi skulle köra. Och får höra att visst skulle han hjälpa mig OM han kunde.

Först blev jag skitsur och försökte inte ens att tänka på att hitta en lösning, det är liksom viktigare att vara sur.

Sen kom lösningen. En BAKFIETS fick det bli.

Svettig och rädd men hem kom jag med min soffa.

Upp kom den också, tack R,N, R & J.