Jag har precis varit inne hos Eva och läst ett inlägg var hon frågar sig varför icke-troende blir provocerade av troende. Intressant fråga i sig, om än lite onyanserad.
I mitt svar skriver jag att det inte är provocerande om hon känner kärlek och trygghet i sin tro, men de troende som sitter inne med sanningen och vill trycka ner andra- de är jävligt provocerande.
Men det finns de som tar det till en sådan nivå att det nästan är svårt att ta dem allvarligt. Som Maria Hallman här. Hon vet minsann hur det ligger till, och alla bögar och flator de ska minsann inte finnas till. Först tror man att det är ett skämt, sen blir det ett skämt och till sist vill man bara spy.
Fru Hallman är ju knappat ensam om denna åsikt, som jag misstänker bara är en av hennes sanningar om vilka människor som är bra och vilka som är dåliga. Gång på gång har jag sett folk som anser sig ha rätt att spy ut sin galla över andra människor som inte gjort dem ett skit. Helst med lite sparkar och slag som bonus.
Min undran är var kommer allt detta hat ifrån? Inte ens när jag blir förbannad på denna damen pallar jag hata, eller ens hålla fast vid min avsmak mer än 15 minuter, än mindre skriva en bok och göra en reklamfilm.
Vad är det som driver henne, eller är det någon som driver med henne? Kanske är paradiset fyllt med nakna kvinnor som alla tycker att det är härligt att hångla upp en brud.
Surprise!
|