Nästa vecka ska jag åka hem till Skåne på semester. Det fick mig att tänka på mina barndomsminnen och fragmentariska de är och ändå så skarpa. Har i ett tidigare inlägg skrivit om att jag inte har långa sammanhängande minnen men mer flashes.
Sommarminnen är för mig Österlen.
Farten som liksom kändes i den lilla grön-vita (tänk glow-in-the-dark-färgad) Saaben när motorn var av och den rullade ner för backen mot Stenshuvud i friläge. Det liksom sög till i magen.
Känslan av värmen när man kommer ut från ett korsvirkeshus med tjocka väggar och stengolv. Ungefär samma känsla som att gå ut från ett spanskt varuhus med för mycket airco. Att gå in i en vägg.
Kopparglansen av rökt fisk som meter efter meter hänger i ställningarna utanför Kåsebergas rökeri.
Mystiken hos Alestenar, smaken av ingefärskaramellerna från Kiviksmarknad som var så mycket bättre än Moster Esthers tinade bullar som smakade träflis.
Hur fötterna liksom rullar på stenarna vid södra delen av Stenshuvuds strand och hur det gnisslar mellan tårna av den fina vita sanden som kommer efter ett par hundra meter.
En känsla nästan som när det isar i tänderna men i huvudet när man dyker i det kalla Östersjövattnet.
Och det bästa med dessa minnena är att det inte har förändrats. Det är lika fantastiskt och känns lika nytt som då.
(Ale stenar)
Sommarminnen är för mig Österlen.
Farten som liksom kändes i den lilla grön-vita (tänk glow-in-the-dark-färgad) Saaben när motorn var av och den rullade ner för backen mot Stenshuvud i friläge. Det liksom sög till i magen.
Känslan av värmen när man kommer ut från ett korsvirkeshus med tjocka väggar och stengolv. Ungefär samma känsla som att gå ut från ett spanskt varuhus med för mycket airco. Att gå in i en vägg.
Kopparglansen av rökt fisk som meter efter meter hänger i ställningarna utanför Kåsebergas rökeri.
Mystiken hos Alestenar, smaken av ingefärskaramellerna från Kiviksmarknad som var så mycket bättre än Moster Esthers tinade bullar som smakade träflis.
Hur fötterna liksom rullar på stenarna vid södra delen av Stenshuvuds strand och hur det gnisslar mellan tårna av den fina vita sanden som kommer efter ett par hundra meter.
En känsla nästan som när det isar i tänderna men i huvudet när man dyker i det kalla Östersjövattnet.
Och det bästa med dessa minnena är att det inte har förändrats. Det är lika fantastiskt och känns lika nytt som då.
(Ale stenar)Powered by ScribeFire.
|