söndag 10 februari 2008

Jag kan inte åka skridskor

det var något jag skämdes för när jag var liten. Hur jag än försökte så var jag en kobent liten kille som nästan sket på sig av skräck och skam. Konstigt nog kommer jag ihåg hur jag tvingade min käre far att ta med mig till en parkeringsplats som gjorts om till isbana -sent på kvällen. Jag ville så gärna lära mig, men jag ville inte bli sedd. Var kommer denna ska ifrån?? En stackars liten unge borde inte känna sig skamsen.

Men jag lyckades inte lära mig, jag blev förbannad och sen blev det aldrig av att jag försökte igen.

Typ 20 år senare får jag syn på ett par assnygga beiga mocka rullskridskor med gula hjul. Skit i om jag inte kan åka, jag ska ha dem.

Inte heller nu blev det åka av.

Efter att ha bott i Amsterdam i ett par år var jag hemma och hittade mina rullskridskor och bestämde mig för att ta med dem ner och börja åka.

Det gick bra.

Nu har jag rollerblades istället.

Hela helgen har jag varit ute och kört.

Skridskor kommer jag nog aldrig att åka. Jag har tvångstankar om att jag ska trilla och att den som är bakom mig kör över mina fingrar med sina nyslipade konståkningsskrillor. Plopp, plopp aj aj aj.