fredag 30 mars 2007

Ok, det var de tre åren

Nu är det slut på en period.

Jag jobbar min sista timme på detta jobbet.

Nu väntar nya saker.

Trevlig helg.

tisdag 27 mars 2007

Nytt jobb

Igår var jag på en intervju för ett nytt jobb. De verkade nöjda.

Nu har de skickat ett löneförslag, som jag givetvis dissade och nu blev jag nervös för att de ska tycka att jag är en girig jävel.

Vi får väl se.

All skit är inte ful

fredag 23 mars 2007

Snabba steg


När jag såg denna skylten och insåg att tjejen brevid mig lojt sög på en cigg fick jag plötsligt lite mer fart.

onsdag 21 mars 2007

Kom precis hem från bion, var jag såg 'La môme' elller 'La vie en rose' som den heter här.

Musiken är fantastisk men det vet man ju innan man går och ser filmen. Men nästan lika fantastisk är Marion Cotillard. Hon lyckas att skapa en Piaf som är trovärdig både till beteendet och utseendet. Att filmen sen inte riktigt håller det beror inte på skådespelare, fotografer, make-up , ljus eller något annat förutom regin. Filmen är fragmentarisk och ger ingen helbild av Piaf. Framförallt hoppar den så mycket i tiden att man tror att hennes förhållande med Marcel Cerdan varade i 2 veckor. Visst hon var missbrukare i säkert 15 år, men var hon verkligen en surkärring alltid. I filmen framställs hon som bossig, sur, taskig, rädd och ensam. Men någon gång måste hon har haft en lycklig stund, eller kan ett liv vara så jävligt?

Se den för det är den värd. Om inte annat så är både musiken och Marion Cotillard värda det. Men stanna kvar och vänta på eftertexerna för där finns en av filmens riktiga hjältinnor, hon som är Edith Piafs sångröst. Tyvärr kan jag inte komma ihåg hennes namn. Men det är hon som borde stå överst på listan.

(Marion Cotillard)

Holländsk porr

Hmm, med den rubriken ska jag väl få hur många besökare som helst från Google.....

Men det är inte för att jag var uppmärksamhetskåt, utan hur vi ser på det här med kåt, porr och sex i de två länder jag känner bästa - Sverige och Holland.

Hemma i Sverige är vi ganska pryda, även om alla sett sina föräldrar nakna och vi klarar av att vara nakna inför andra. Men sex är en helt annan grej. Det är något som sker på kvällstidningarnas första sidor och framför allt på internet. Att vara kåt är inte något bra.

I Holland är det en helt annan grej. Här blir man nästan mulad med porr och sex. Porrtidningarna sticks i ansiktet på en när man är i en affär. Hårdporrfilmer står i ställen utanför tobakshandlarna på lagom barnhöjd.

Så vad vill jag få sagt? Det vet jag inte riktigt själv.

På ett sätt är det befriande att holländarna inte sticker under stol med sina porrtidningar och sin prostitution. Att porraffärerna har skyltfönster som vilken affär som helst känns sundare än att ha svartmålade skyltfönster eller en liten dörr som går ner i ett källarvalv.

För oavsett vad man tycker om porr och prostitution så tror jag att det handlar mer om en syn på sex, att det är inget man ska skämmas för. (Bara för tydlighetens skulle vill jag påpeka att vara positivt till sex innebär inte automatiskt att man är för alla typer av sex, prostitution och porr.)
Holländska barn måste veta mer om anatomi och sex än andra ungar i världen. För om man som liten ser det som finns att köpa på marknaden och i tobaksaffären så är det ju oundvikligt att de frågar sina föräldrar om det. Vilket man får hoppas att det leder till att föräldrarna förklarar vad det är - sex, gärna med en snygg urskiljning att porr inte direkt är den typ av sex de flesta av oss ägnar sig åt.

I Sverige säljs herrtidningar men de måste gömmas, så det bildar tabu, sist jag kollade så ledde tabun inte till något bra. Om det finns - ut med det och låt oss prata om det istället för att sitta hemma och individuellgoogla (eget hitte-på ord) efter sex och porr.

Samma sak gäller onani. Det är ju knappast på topp 10 listan av samtalsämnet. Men här säljer man dildos in varje affär som säljer smink, schampo och vitamintabletter. Häromdan var jag på Mediamarkt och de hade en egen avdelning för trevligt kolorerade vibratorer och andra light-sexleksaker. Har de det i Sverige?


Det var denna bilden från Mediamarkt som fick mig att tänka på vår olika inställningar och att det kanske finns något att lära sig av holländarna. Inte skämmas så förbannat.

tisdag 20 mars 2007

Skev




Jag fattar inte vad denna affischen vill uppnå.

'Postern är rak. Världen är skev. XXX(som står för staden Amsterdam).'

Om det inte varit för Amsterdamtecknet så hade jag trott att det var en Loesje

Rädd

Det finns många saker man kan vara rädd för.

En kompis till mig är inte så förtjust i dockor, något jag alltid tyckt var ett tecken på svaghet - att inte ens palla titta på ett skyltfönster fyllt med dockor.



Men nu har jag börjat fatta vad han menar.




En roligare fobi vilken en annan kompis lider av är att hon inte pallar med glasspinnar av trä. Inte heller klarar hon av tanken att någon annan biter på en. Nu har hon barn..........

Orolig

Pratade precis med min käre far. För ett tag sen fick han problem med synerven på vänster öga.

Det blev bara lite ledsyn över.


Nu visar det sig att han har en svullnad på höger synnerv. Ingen vet vad det är, inte heller kan de göra något åt det bara avvakta.


Kanske blir han blind.

lördag 17 mars 2007

En annan tokig grej

Eva skrev i en kommentar här under att hon kände igen sig på min promenad genom John Irvings senaste bok - Until I find you. Om jag inte missminner mig så nämner han de här skulpturen. Om inte, så är den lika intressant för det.

Utanför, nära ingången, Oude kerk i Red Light kan man se den här handen som rör vid ett bröst. Det i sig är lite konstigt att den ligger infälld bland gatstenen och att man knappt ser den om man inte vet att den ligger där.

Men det riktigt konstiga är att ingen vet vem som har gjort den eller hur den kom dit. Den bara dök upp. Det är vad jag kallar street art.





Ben je gek?



Jag vet aldrig riktigt hur jag ska förhålla mig till den här killen. Han står, nästan varje dag, utanför Nederländska bankens huvudkontor iförd shorts oavsett om det är vinter eller sommar. Till det har han en hemmagjord freestyle/walkman (klicka på bilden och kolla in) och ett par konstiga svetsglasögon.

Hans jonglerande verkar vara tvångsbetonat, att det är en Compulsive Behaviour Disorder av något slag.

Varje gång jag ser honom så vet jag inte om jag ska tycka synd om honom eller avundas honom.

Oavsett min åsikt så hoppas jag att han tycker att det är ok att vara tokig.

onsdag 14 mars 2007

Utmanad 2

Denna gången handlar det om ens liv i årtal med en 2 eller 7, typ apsvårt för någon som jag - utan minne. Tolken var den som utmanade mig.


  • 1970 - föddes till stor glädje för mina föräldrar - hoppas jag. Att det sen har vänt ett par gånger och varit deras olycka, det är jag övertygad om .

  • 1977- Onekligen ett av de mer spännande åren, för då började jag skolan. Något som antagligen är överdrivet spännande på individ nivå eftersom vi alla måste göra det. Men jag gillade skolan. Kinky, jag vet.

  • 1982 jag var tolv år och storfavorit på alla Sódra Sandbys fritidsgårdars samlad DISCODANSTÄVLING. Ett par år senare vann jag den regionala discodanstävlingen..Travolta move your lazy fat ass!

  • 1987 jag hade haremsbyxor och blev utstirrad på Lunds gator och torg. Hallå!! Vet ni inget om mode?

  • 1992 Paris var min nya hemstad. Kindpussades med klubbvärdinnan på nyóppnade Queen och tyckte att vakna vid midnatt för att förfesta till 4 var det mest normala man kunde göra.

  • 1997 - inte kommer jag ihåg vad jag gjorde. Pluggade, bodde i Sthlm och kände mig ensam trots alla vänner och allt som hände. Saknade kärleken, det kommer jag ihåg.

  • 2002 det känns som igår men uppenbarligen är jag en gammal gubbe när jag säger något i den stilen. Min bäste vän tog livet av sig, och det var ett jobbigt år med mycket självrannsakan och insikt i hur folk reagerar vid dödsfall. Det är inte snyggt.

  • 2007 är nu. Utan planer, utan pengar, trött och uttråkad. Men massor av hopp.

Utmanad 1

Jag har tydligen fått 2 utmaningar, den första från Åsa är att man ska skriva 6 underliga saker om sig själv.

  • Jag har aldrig sovit en hel natt i sträck i HELA mitt liv. När jag var liten hade jag tydligen, kommer inte själv ihåg det, problem med andningen på nätterna och vaknade ofta av det. Tydligen var min mamma rädd att jag aldrig skulle vakna igen, så hon sov inte så mycket hon heller. Som vuxen har jag aldrig gått och lagt mig och bara vaknat upp morronen efter, det ska vändas, tänkas, kastas, kissas och så håller det på.

  • Måste tvångsmässigt uttala ord på andra språk i en bok; namn, adresser eller insprängda citat osv. Då måste jag säga det högt. Ok, i offentliga sammanhang kör jag en inombords högläsning för att inte skrämma skiten ur folk.

  • Jag gillar att gå till tandläkaren.

  • När jag bodde hemma och gick ut ville min kära mor att jag skulle öppna deras sovrumsdörr och viska hej när jag kom hem. Det slutade jag med när jag insåg att jag hellre var ovetande om seriemördaren i vårt hus, än att jag skulle få syn på min föräldrars avhuggna huvuden och inse att jag var nästa offer. Jag har alltid varit en hejare på att undvika onödig panik.

  • När jag äter saker som jag inte borde äta, chips och choklad etc, måste jag äta upp allt oavsett hur mycket det är. Ja, jag har ätit mer än ett halv kilo vit choklad på ett par timmar. För att komma ifrån det har jag sprutat diskmedel på godis så att det inte ens finns en chans att käka det.

  • Jag har ätit råa musslor på en 24-timmars restaurang i Paris för att få kópa en flaska vin klockan 9 på morronen. (ingen sprit utan mat policy). Hade diaree och kräkte i dagar efteråt, men har aldrig ens funderat på om det var värt det eller inte.

Nu skulle jag utmana 6 andra bloggare men jag måste fundera på det, återkommer.

Utmanad 1

Jag har tydligen fått 2 utmaningar, den första från Ä

måndag 12 mars 2007

WHY?







De här grejerna stod i fönstret till Holtkamp, en av Hollands mest kända sockerbagare. Men vad är detta, ett skämt? Eller driver dem med dreglande vindögda får så här till påsk. Dessutom kostar en sån här grej ungefär 170 spänn.

Söndagspromenad genom stan.

Nästan alltid ligger den där i väskan, kameran. Men det har varit ett tag sen den kom ut för att ta bilder på stan. Själv går jag ju här varje dag, men igår kom jag att tänka på att det antagligen är mer intressant att se lite av Amsterdam för de som kommer in här på bloggen, än att läsa om mig och mitt liv.

Så nu får ni hänga med på en promenad.


(Oudezijdsburgwal)

En av de saker jag inte längre tänker på är att hela innerstan är från 1600-talet. Förutom att det är vackert och pittoreskt så måste det ju vara hur bra som helst för filmindustrin. Man behöver inte ens leta efter historiska platser eller bygga upp stora 'sets' á la Hollywood. Det är bara att flytta bilarna och ta bort trafikskyltarna sen kan man spela in vilken scen som helst varierande från Flickan med pärlörhänget till Oceans 12. Praktiskt.




Det är bara att gå rakt fram längs kanalen här ovanför så kommer man till Nieuwmarkt. Det är ett torg som kom till 1641 då man fyllde igen kanalerna som låg här. Det var för att man ville ha mer stad, så man stängde helt enkelt igen kanalerna och flyttade stadsmuren sådär en 800 meter öst. Nu är det ett stort torg som har en liten marknad och vänstrar som parkering genom veckan. Runt om ligger det caféer och taskiga resturanger. Igår var alla uteserveringarna fyllda, våren har kommit.



En av gatorna som går från Nieuwmarkt och leder in i hjärtat av Red Light är Bloedstraat, Blodgatan på svenska.. Gatan i sig är inte så intressant som man kan se. Men det finns antagligen inte en enda blodgatan i Sverige, åtminstone inte om man googlar.

Inte bara är det det makabra namnet som har gjort denna grändliknande gatan berömd.

2002 sköts två kända kriminella män ner på öppen gata.

De lättfotade damerna som sitter i fönstrena på denna gatan har ofta en välfylld trosa, de är transsexuella pre-ops.

Ingen vet med säkerhet varför det heter Bloedstraat. Det kan ha att göra med blodsrådet 1567 när reformerta mostståndsmän dömdes till döden. Men man tror också att gatan var en liten kanal på baksidan av klostret som grundades här 1462. En teori är att baksidan var sjukavdelningen och munkar på den tiden var förtjusta i att tömma folk på blod, åderlåta. Man tror att blodet helt enkelt kastades ut i vattnet bakomklostret.





Den här gatuskylten sitter kanske 20 meter ifrån Bloedstraat. Zeedijk som faktiskt var kajen gentemot öppet vatten i början på 1400-talet har idag blivit Amsterdams Chinatown. Jag älskar det faktum att de satt upp gatuskyltar på kinesiska.

Fram till mitten på 80-talet var Red Light helt annorlunda än nu. Idag är det en av de säkraste platserna att vara på. Men innan ville inte ens polisen ge sig in i området, det var helt och hållet kontrollerat av organiserad brottslighet. Zeedijk som går från Nieuwmarkt bort mot Centralstationen var helt igenbommat. Tydligen fick de som bodde där inte ens sin post för att brevbärarna vägrade att ge sig in på gatan. Men på 80-talet rensade man upp och nu är gatan fylld med Pekingankor som hänger i fönstren och kinesiska affärer som säljer allt från vinkande katter till örtmedicin.


På Zeedijk finns en grind som leder in till en gränd som heter Spooksteeg, Spökgränden. Precis som Blodgatan tycker jag att det är namn som fascinerar. Igår bestämde jag mig för att ta reda på varför gatan heter så.

Det har att göra med Helena, hon var kär i sin syster Dianas trolovade. Till och med så kär att hon tog livet av sin syster för att sen gifta sig med hennes fästman. 1753 ligger Helena på sin dödsbädd och bestämmer sig för att berätta vad hon har gjort. Hennes man som får höra detta kastar en förbannelse över hennes: 'Du ska för alltid vandra på den plats där du utfört detta onämnbara dåd'.

Nu påstås det att man kan se henne och höra hennes klagan vart 50:de år efter hennes död. Den 24 juli 2003 samlades den en hel del människor här vid Spoksteeg, men inget hördes. Så om man vill undersöka den historian får man vänta tills 2053 nästa gång.



På andra sidan Red Light ligger vattnet. Var vi slutade vår promenad med att dricka kaffe ute på brygan till Muziek Gebouw aan het Ij, Amsterdams nya konserthall.

söndag 11 mars 2007

Tragedier och brist på empati.



På min gata i stan hittade jag det här 'klottret'. Det tilltalade mig direkt för att det var så sant. Men det är inget som vi i första taget skulle vilja erkänna. Vem vill vara den som säger saker som:

- Vilken tur att allt det där eländet hände så vi har något att skapa gemenskap runt?
- Vad bra att det var en stor olycka med en massa döda så vi kan känna oss svenska igen?
- Visst är det bra för stans sammanhållning att den där våldtäktsmannen är ute och springer?

Självklart skulle ingen säga det, inte heller tycka det.

Men att det finns en negativ sida av det positiva gör det inte mindre sant. Eller om man väljer att titta på det baklänges, att det finns en negativ sida av det positiva tar inte bort den positiva effekten.

Visst, jag kan se att det är så att folk sluter upp bakom en tragedi. Att vi söker varandra i svåra stunder. Att det är lättare att lägga armarna om grannen när något för jävligt har hänt.

Det är bra, för så måste det vara.

Men vad jag inte förstår är hur man kan känna så när det är inte finns någon som helst privat relation till tragedin. Vad jag menar är hur det kan kännas personligt bara för att det är på nationell nivå men helt ovidkommande på internationell. Vad är det som får folk att känna med just vissa saker?

Estonia och Tsunamin är ett par av dessa händelser som får mig att känna mig som som en dålig människa utan ett uns empati. För om jag ska vara ärlig så känner jag inte tårarna välla upp när jag tänker på de stackare som råkade ut för dessa fruktansvärda händelser. Visst rent logiskt förstår jag tragiken och smärtan, men jag tycker inte att det är värre för att de är svenskar och att de råkade ut för just detta. Lider jag av brist på empati?

Varje år dör mellan 400-500 i svensk trafik.
39, 5 miljoner människor lever med HIV.
16 000 barn dör varje dag av hunger.

Men det gråts det inte över.

Lady Di dog, då gräts det. Dokumentärer, filmer, böcker och spaltmil av tidningsartiklar. Känslorna svallade, men för vad?

För en individ, en symbol som dog i en trafikolycka eller för att engelsmännen skulle känna sig engelska, förstående och känslosamma?

Så visst är det sant, vi behöver de där tragedierna för att känna oss mänskliga, samtidigt som vi skiter i eller kanske det är så att vi inte pallar tänka på de saker som får oss att känna oss så där pyttesmå.

lördag 10 mars 2007

Saker som man ibland skulle vilja ha ogjort

Det finns få saker som kan vara så fula som tatueringar. De blir dessutom fulare när man tänker på att det kommer att stanna där de är.

Idag var några kompisar över och vi var tvungna att skratta åt våra tattueringar. Men vi kunde inte komma fram till vilken som var fulast. Eller var det bara finkänslighet?

Var med och rösta!






Fulaste tatueringen
lilljavel
Grej
Sailor
Fantasy
pollcode.com free polls

fredag 9 mars 2007

DN förlorar allt förtroende

Är det någon som helst skillnad på Aftonbladet och min älskade DN?

När jag ser att de har en lite artikelserie med tillhörande TV-inslag om hur man uppför sig i Stockholm då tappar jag förtroendet för tidningen.

Kanske var det ett skämt.


Kanske är det bara dålig smak.


Kanske är det ett uttryck för det mindervärdeskomplex som staden lider av.


Kanske ska jag bara låta bli och tänka på det.

Tekniskt efterbliven

är det vad jag är eller vad är det frågan om.

Jag vill kunna kolla in filmer och dokumentärer från SVT i soffan, så jag har skaffat en trådlös router. Installera ska vara hur lätt som helst. Men inte funkar det för det.

Datorn får kontakt med routern, men den får inte någon kontakt med nätet. Vad gör man?





Trött.

tisdag 6 mars 2007

Ångest och polska tandläkare

Har precis kommit över en svettattack som var orsakad av panik. ( jag skämtar inte.)

Det är inte så smart att säga upp sig utan jobb. Det har jag långsamt kommit fram till, inga pengar och inget stöd om det skiter sig. Nu kan ni ju säga att det där borde jag ha tänkt på innan. Vilket är helt sant.

Men idag var jag hos tandläkaren. 4 hål och en trasig lagning kom hon fram till. Det kommer att kosta minst 500 euro, något jag absolut inte har nu när jag måste bereda mig på att betala räkningar och inte har någon inkomst.

Det måste ju ske. Så vad ska jag göra. Betala de 500 sura eurona eller ska jag dra till Polen och kanske betala lika mycket men få en gratis semester inräknat?

Min käre pojkvän kommer att föreslå det senare.

Krakow here we come - maybe.

torsdag 1 mars 2007

En heteroråtta i pizzan


Det finns olika typer av lögner.



Vita lögner, oftast för att inte behöva förklara sig och helt oharmligt för andra.

Överdrifter för att göra sig själv, andra eller en historia mer intressant. Något jag dagligen använder mig av, kanske inte alltid med lyckat resultat.

Nödlögnen när man står där med skägget i brevlådan. Det där som bara slinker ur en för att det antingen blir för pinsamt att erkänna vad man höll på med eller för att undvika skuld.

Blånekandet, också det är en lögn. En riktigt pissig sån för hur dumt är det att inte ge med sig när man vet att man har fel - och resten av världen vet det. Typ, cigarrer och vita hus.

Reklam, inte fan blir vi smalare av att äta Kellogs, inte får vi vitare tänder av Colgate inte heller blir man lyckligare av Cola light. En av de bästa lögnerna för vi går på det om och om igen.

Den planerade lögnen, den värsta av dem alla. Typ, näee jag var inte där när någon mördade honom, jag var hemma och tittade på tv. Eller-Älskling, jag måste jobba över ikväll......

Sen finns det heteroråttan, som skiljer sig lite från den andra råttan-i-pizzan-historierna för de sistnämnda är inte riktiga lögner. Folk har ju hört om hur deras kusins faster som bodde granne med någon som campade med deras systerson förrförra sommaren, att de minsann.............

Men heteroråttan är alltid berättad ur ett jag-perrspektiv, kanske är det bara en överdrift men den återkommer alltid.

Som här. Vem är han förresten och vem bryr sig?????

Typ alla hetrokillar jag känner som varit på en bögklubb eller bar påstår sig ha blivit nypta i rumpan.

Yeah right?

Varför skulle någon vilja knipa deras saggiga bakdelar? Vem kniper någon i baken? Det känns som ett förlegat Lille Fridolf trick att nypa någon baktill.

Själv har jag ALRDRIG blivit nypt i häcken och den ser inte för illa ut, eller gjorde är kanske det rätta tempuset. Inte heller någon annan bög jag känner har blivit nyp i röven.

Så varför detta behov för heterokillar att känna sig attraktiva inför andra män? Vad är detta för ett dolt behov av att vara homo-attraktiv? De kanske vill ha sig ett nyp .